Vi famlar mycket efter orden nar de betyder som mest. Samtidigt finns det formuleringar som traderats i sekler forut att ge trost och presentera forstaelse i dodens bevaka. De inneha formedlats pa ark med sorgkant eller som telegram, och skrivs gallande nytt som kommentarer gallande sociala medier. Men va betyder de egentligen? Ar det bast att vara uppriktig eller att luta sig mot konventionen? Idehistorikern Johan Fredrikzon tecknar kondoleansernas mediehistoria och reflekterar kvar konsten att beklaga.
Sjalv ville presentera karna medlidsam i sorgen kissbrides.com huvudsidan – men hur? Jag hade tufft att formulera undertecknad. Det blev nagonting trevande gallande temat att orden ej racker till. Forut att personligen folja tillratta med kanslorna skrev jag en novell om hur min omtanksam berattade for sina barnunge att deras moder varenda doende. Jag hittade pa trots att det hade hant pa sant. Som om jag behovde drilla kungen hur det skulle kannas att tvingas till nagot motsvarighet. Till min kamrat, daremot, sa sjalv ungefar inte ett dyft. Pro baksida av underben anser man? Va anser man till nagon nar det ofattbara hander?
Medan jag skriver det arme rullar stridsvagnar gallande Europas gator. Efter sig lamnar de eliminera och lemlastade. Knappt hann pandemin dra para sig tillbaka forran vi igen star infor storskaligt lidande. Den arme gangen flit framkallat. I sparen efter saval virusets som artilleriets harjningar beklagas forluster at all hall. De som deltog i striden sorjs men hyllas i synonym batalj som hjaltar. Nog for att vi som ar over amna hitta mening i deras uppoffringar. Men aven pro att vi amna axla deras mantlar. Detaljerad som i fallet med den avliden som snuddar bred vara egna liv – den som vi ofta star ordlosa infor – finns arme langa traditioner fran formuleringar och atborder. Det finns ord som tvingas sagas, andra som bor undvikas. Somligt forblir outtalat, men finns dar nagonstans anda.
Vad ar det egentligen vi gor nar vi beklagar sorgen? Vilken sorts utsagor ar det vi forvantas alstra for att trosta varandra nar doden gastar?
Ifall det ar riktig att hur vi forhaller oss till doden sager nagot ifall var vision kungen livet, kan kondoleansbrevet som kulturell fenomen tillhandahalla en genvag till de stora fragorna.
I slutet fran medeltiden fanns det instruktioner pro konsten att do – ars moriendi
Skrivande betraktas vanligtvis som en drabbning kontra forgangelse. Men hur ska vi enar koppla den skrivakt som uttryckligen kommenterar en forlust? Doden ar definitiv. Det ar deadline – bokstavligen. Doden avslutar det som varit och samtidigt allt som skulle kunna intraffa. Man kan ej langre anfora: vi far kika hur det bli. Vi vet hur det blev. Skrivandet ar gallande flertal satt motsatsen. Man provar, stryker ut, gor om. Man skjuter upp, man byter marke. Stadse blir det nagot. Man far kika tiden an. I kondoleansbrevet moter den har inleda forsoksformen dodens absoluta punkt. Det ror sig alltsa ifall en konfrontation mellan en sma lapp med nagra indikation kungen och en oaterkallelig utradering fran liv. Det kan bevilja lite overspant, men ca sa ser det ut.
Ur denna obalans mellan den darrande pennan och den obevekliga doden, kan man se hur en hel samling stadgar, protokoll och tekniker vuxit fram. Men nog borde vi aven tala om konsten att beklaga? Ju mer man fordjupar sig i kondolerandets annorlunda skepnader framstar det som en kulturteknik i speciell sann, som en lank av operationer med en lang och varierad historia.
Haromaret gick uppsyn vans hustru bort i cancer
Dodsannonsen, som emellanat kallas minnesteckning, dodsruna eller nekrolog, ar beslaktad med men skiljer sig tydligt fran kondoleansbrevet. Runans goromal ar att dramt fast att ett dodsfall agt kammare. Den inneha ett informativt foresats riktat till en allmanhet. Den redovisar mellan vilka datum den ha ihjal levt, vilka som ar narmast sormankomster. Framfor nyhetspressens tidevarv kunde dodsfall annonseras i genom utrop pa gatan: ”gott folk, be for var systers ande som lamnat jordelivet denna dag”. Och den som i vara dagar ar celeber och borjar uppkomma aren far hitta sig i att det finns fardigskrivna minnesrunor hos massmedia. Pa engelska kallas de ”canned obituaries” – nekrologer pa burk. De ligger forberedda pro att kompletteras med nagon sista rad innan de med hast publiceras sa snart dodsbudet anlant.